Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
faldiga människor ... De sitta som arrendatorer
under Marholm och jag vill inte byta med dem, för
mina sju tunnland äro åtminstone mitt eget, så får
det gå hur knalt det vill.
Per tog sig en duktig pris snus, bjöd laget
rundt och förkunnade att man snart vore framme. En
stund senare svängde kärran in på ett ställe i Häst-
häjdan, där en soldat Ek höll på att stöpa om ett
gammalt hus i ny form . . . Här var mötesplatsen.
Klockan var inte mera än några minuter till
säx och det beslöts att Pål Andersson och redak-
tören skulle gå opp och prata med patronen först.
Gubben träffades på gården och sedan presentatio-
nen var undanstökad bjöds det in på kontoret, där
det pratades länge och mycket. Patronen var visst
inte omedgörlig, men just som öfverenskommelse
höll på att träffas om ett för båda parter antagligt
förslag kom sonen-förvaltaren springande med långa
skutt och började hacka tänder och illfänas värre,
pratande den vanliga enfaldens eller bondslughetens
språk om de förbannade uppviglarne och förmyn-
darne från staden, som stälde till oreda bland hans
folk . . .
— Hans folk! . . . Pål Andersson log, men
började bli otålig. Redaktören log, ty han var van
att höra hätskhetens svada af dumma bondpojkar.
— På tal om förmyndare, så kunna ju her-
rarne inte vara utan sådana. Ni kommenderas ju
af Platen på Slättåkra och Kockum på Jordberga
samt fara till möten för att få order . . . Hur mycket
mera ska’ väl inte då arbetarne behöfva ledning och
- 63 -
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
