Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— Tack för mig också och kom en gång till
Elvirelund! smålog hon och ögonen lyste i mörkret.
— Kanske, om jag hinner med det här i läng-
den . . . Hälsa emellertid dit bort, att de respek-
tera hvarandra och inte glömma bort sitt löfte.
Vagnen rullade åstad, men hanns upp ett
stycke längre ned af Ada, ty hon var rask fotgän-
gare och märran var trött och slö och oförstående
inför detta . . .
— Ada, lägg bränsle på elden i ert unga sinne.
Vi vänta er och vänta en — Härjarinna! . . .
Hon nickade och log, men på kinden tillrade
en tår. Hvad den betydde mycket! . . .
Furudungen låg mörk på höjden och märran
demonstrerade åter genom att stega i skridt . . .
Då small ett skott från den mörka lunden, helt
nära . . . Märran ryckte till och tog backen i långa
skutt . . .
— Krypskyttarne äro visst ute och slå . , .
Det passar, ty Marholm äger skogen och det är
dryga halfva milen till slottet, anmärkte redaktören.
— Hm ... ja, nog kan det vara ett slags
krypskytte, sa’ kusken och dängde piskan mot mär-
rans länd så att vagnen gjorde våldsamma kurvor
nedåt backen. Men det kan också vara något annat.
Den här vägen har jag farit många gånger och somt
af folket här kan låta läja sig till snart sagdt hvad
som hälst . . . Åtminstone var det så förr i värl-
den. Jag mins själf och jag har hört många berätta
att de måst fara väglopp till Stårby gästgifvaregård
för att komma undan närgångna satar, som legat
- 69 -
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
