Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
han riktigt vältalig. Stor var han och vida beryk-
tad för sin styrka och han fattades endast hamma-
ren för att vara en ny Asa-Tor . . . Hvem undrar
väl då, om han gick som segerherre ur striden? . . .
Det var just sådana män, som behöfdes till stöd åt
de svage, de undrande och spörjande . . .
— Nej, nu dra vi upp med en sång, govänner!
ropte kusken, som hade en nätt röst och var den
sammanhållande kraften i sångföreningen.
Det hade blifvit glesare i stugan, ty ungdomen
trådde dansen borta vid gafveln under en jättealm,
som stod vid själfva kröken, där vägen vrider upp
mot Öfverborg. Men när sångarne började, så kommo
de alla åter och trängdes kring de öppna fönsterna,
gnolade med, hoppade, skämtade och klappade
händer.
— Hvar skall du gå, Per? . . . Inte så brådt
ännu — dra’ upp en visa, du kan ju så många och
lustiga . . .
— Kösstill, svarte Per och harskade sig, tog
position och sjöng ur fullaste strupe:
“En skräddare damp i plurret ner;
Hjälp, Herre! han ropte då.
Men rätt som det var han en tufva ser,
Hugger tag och säger så:
Besvära dig inte, jag hjälper mig själf!
Och skräddaren kraflar upp ur den älf.u
— Där ljög du svårt, Per! . . . Skräddaren
föll ner i älfven och drunknade, ty tufvan lossnade.
Det hade han! . . .
— Äsch, Karna, det står inte i min visa. En
god karl hjälper sig själf och jag känner Sönnerbys
— 96 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
