Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
skräddare, Lars Väst, han klämmer en hästsko sam-
man som ett nix, så skräddare ska man inte förakta.
— Nej, tvärtom, vi skola akta hvarandra in-
bördes, alla vi, som tillhöra underklass, förmanade
Härjaren.
Sångargruppen tog upp «familjesången«, som
de kallade den, och samtalet afbröts, liksom också
snart sammankomsten. Ty Olas barn hade blifvit
sömniga samt snarkade i en klunga inne i kam-
maren ...
— Kom nu ihåg, allasamman, att det blir möte
om söndag. Och glöm inte vårt folkets hus! ma-
nade Ola, då skaran drog ut på vägen, alltjämt sjun-
gande visor, som de lärt ur det lilla häftet, som
sändts dem från industri-arbetarne.
Månen stod full och blank på det rena himla-
hvalfvet, då människorna drogo förbi gården, allt-
jämt muntra och glada, föga tänkande på morgon-
dagen, som vinkade med det evigt enahanda släpet.
— Vet du, Elna, att alla våra mjölkerskor
ska’ flytta?
— Ja, men ett par nya ska’ vara stadda från
Elvirelund, har jag hört af Elin oppe hos förvaltarens.
— Det ljuger dom bara, för jag hade bref från
Ada i går och hon säger att från deras gård komma
inga strickbrytare . . . Tyst, Elna, hör du, doggen
morrar? . . . Då är förvaltaren nog med i närhe-
ten, kom det hviskande.
Från en af Öfverborgs uthuslängors skugga
smög en medelstor man upp mot manbyggnaden,
följd i hälarne af en väldig hund. Det var förval-
7 — 97 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
