Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
följde med bohagets utrifvande och då stack det
honom svårt.
Han lyfte sin hand bak länsmannens rygg och
kanske hade den fallit på kronans ämbetsmans hufvud
om icke hustrun ilat fram och hindrat:
— Johan, hvad tänker du göra?! . . . hviskade
hon hest.
— Jag? . . . Ingenting, kära Elsa! . . . Men
kom med och stå inte lipfärdig för det här. Allting
annat kan jag tåla, men inte detta. Se glad ut som
jag och var inte ledsen för att du slipper bort från
en plats, där svälten grinar mot dig . . . Hvad
skola kamraterna säga om de få veta . . .
— Var tyst, Johan, jag skall vara lugn . . . det
var barnen, som gjorde mig så där blöt och gråt-
färdig . . .
— Hoålihej, befallningsman! . . . Är allt klart
nu? . . . Nej, det fattas den gamla kistan i bakhuset.
Den ta vi ut och använda till bord, ty en sup ska
ni ha för allt ert besvär! . . .
Johan drog fram en fyrkantig, färglös butälj,
å hvars ena sida en gammal, hederlig dryckesdevis
var målad.
Länsmannen såg snedt mot den frispråkige
arbetsmannen och skyndade hastigt bort, men resten
af det galonerade följet stannade kvar och smakade
på Johans nektar, allt under urskuld med att de ej
kunde rå för det — tjensten fick ju skötas och de
hade endast att lyda.
Sista snapsen gick. Då fattade Johan sitt glas
och sade med hög röst:
— Nog säger ni sanning med det att ni är
— 104 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
