Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
rerade bakom drängar ne, hvilka stodo tysta och
småsmilade. Visserligen förstodo de inte mycket af
sammanslutningens stora idé, men de anade likväl
att Härjaren var mera deras vän än denne bond-
patron, för hvilken de hyste allt annat än kärlek.
— Mycket fult har ni sagt om mig, patron,
men det gör mig ringa och jag tänker näppeligen
försvara mig själf eller göra mig bättre än jag är.
I en sak torde jag dock stå öfver ert lilla majestät,
ty jag har ännu aldrig försökt att med trug eller
våld tillvälla mig annan mans kvinna. . . Känner
du Lars Bäcks borta i fattighuset, bonde?! . . .
Det låg mörkt hot i tonen och drängarne spet-
sade öron.
— Rätt åt honom, hviskade förköraren, hvars
fästmö häller inte hade något godt vitsord att ge
patron Anders.
Patronen själf blef alldeles ursinnig, svor och
tjöt och tuggade fradga.
— Dra åt hälvete med dig, annars skickar jag
bud på länsman . . . Kör bort honom, drängar, han
gör ju hemfridsbrott! . . .
Drängarne gapskrattade och vände ryggen till
samt gingo till sitt tarfliga middagsmål, lämnande
bonden ensam kvar med den ryslige Härjaren, som
nu för andra gången vunnit seger öfver potentaten
på Klosterborgen.
— Har ni något mera att säga mig, patron?
sporde Flod, sedan de andra försvunnit.
— Nej, drag för fan i våld! . . .
Och patron Anders började en ny krigsdans
på Klosterborgens gård, fånande som en dåre . . .
— 119 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
