Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Georg hade satt sig och sög närvöst på sin
cigarr . . . Han grubblade vaken och väntade på
att en ny stridsman, värdigare än Göran, skulle
träda fram.
Det kom ingen; i stället tackades för god väl-
fägnad och den ena skjutsen efter den andra rullade
bort . . .
Georg gick ut och traskade mot sin fars ställe,
som låg granne intill. Just då kom Göran Anders-
sons skjuts farande och han hörde gubben svära
och fullborda en replik mot gumman sin:
— Ja, det ger jag fan, Georg hade rätt med
det där, om di förbannade utlänningarne. Man måtte
väl vara svensk åtminstone! . . .
Georg log vid Görans ord . . . Det gladde
honom ändå att hans opposition väckt tankar till lif
hos bönderna . . . Kanske voro de inte alldeles
omöjliga . . . Någon slog honom på axeln . . .
— Nej, är du redan klar, Lars, ska du inte
hjälpa gubbarne på med pälsarne?! . . .
— Nix, bönderna äro fulla och gummorna vilja
hälst själfva pyssla om sina mannar ... Men tack ska
du ha för orden du sa’, Georg, de gjorde dem godt.
— Tror du, Lars? . . . Akta dig, du, för att
häda, annars rycker kanske kommunalordföranden
fjärdingsmannasnöret från mössan din och du får
aldrig vara uppassare mer vid böndernas gillen.
– Sladdrar du, Georg, så är du inte sådan
jag trodde . . . Förresten, hvem är rädd?! . . .
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
