Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
sig själf, för jag vågar knappt komma till hushål-
lerskan med flera i kosten. Hon svär som en turk,
så snart det är någon ny.
— Jamén mat är jag ju tvungen att ha; man
kan väl inte arbeta och svälta ...
— Åh bevars gud, inte är det meningen; jag
bara tyckte att Karlsson själf kunde laga maten, så
hade jag frid med gumman! . . .
Nå, det blir väl bra med det ... Vi äro
ju öfverens om daglönen — den är dubbelt så bra
som om hösten, ty då betales bara två kronor! . . .
Nu far jag igen och så kan kanske kusken hämta
vid Smedala station, för jag är min själ inte ledsen
för en bunke gormhalsar! . . ;
Svan tesson blickade med förtjusning på den
nykomne arbetaren. Den han såg både modig och
stark ut! . . .
Allt var således öfverenskommet, skjuts skulle
hämta, försäkrade Svantesson, på samma gång Karls-
son fick en klapp på axeln och följe ända till
dörren . . .
Men i Karlssons öga log skälmen då han tra-
skade bort från gården och gaf sig i väg ned mot
posterna.
Svantesson kom springande efter honom:
— Akta sig, Karlsson, för här har dom stäldt
ut vakter öfver allt och det börjar snart skymma . . .
Hur kunde Karlsson komma oantastad fram? . . .
— Ingen fara med den saken! ... Det var
visst någon här nere, men han hade somnat in —
af öfveransträngning, kanske. Förresten så har man
alltid knytnäfvarne . . .
— 144 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
