Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Svantesson nickade och log ett mildt och saligt
leende.
Människorna stodo i klunga vid Smedala sta-
tion. Holmlindens skjuts hade just kört fram och
Karlsson hoppade upp bredvid kusken . . . Skarpa
hvisslingar ljödo, då kusk-pojken klatschade med
piskan och kärran följdes af ironiska hurrarop då
den rullade bort.
Karlsson ryste. Det där lät ju redan från bör-
jan oroande och han önskade att han inte gett sig
ut på äfventyret, sa’ han till kusk-pojken.
— När man rätt tänker efter så är det ju både
synd och skam att förråda kamraterna. Vill du som
jag, så fara vi båda två ifrån eländet och bli he-
derliga människor igen? . . . Skäms du inte när
de stå och kasta glåpord åt dig och kalla dig för-
rädare, sträjkbrytare och sådant, hva?! . . .
— Jo, det är inte så utan, menade pojken, men
hvad skall man göra nu, sedan man kommit i eländet.
— Rymma och ge fan både Svantesson och
Holmlinden . . . Det gör jag nu och kom du efter,
men kör hem först och hälsa förvaltaren från agi-
tatorn Nils Karlsson Flod . . . Säg honom att han
bör titta sig i spegeln, ett tag, så att han kan få
mått på näslängden! . * . Adjö med dig, gosse, och
kom snart efter! ...
Härjaren Flod hoppade ned från skjutsen och
vinkade med handen åt skjutspojken, som kastade
en lång, underlig blick mot den på vägen stående
’mannen. Då han ändtligen fick hästarne i gång
mot Holmlinden, så snyftade han och stora tårar
10 — 145 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
