Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— Är det inte riktigt, hr poliskonstapel? . . .
Denne nickar jakande och Smålandstöserna
skynda att försäkra sig skola resa mot Albertslöfs-
hållet . . .
Jockum och Svantesson se sura ut och det
går en veklagan öfver deras läppar, då de än en
gång få vända tillbaka utan att ha lyckats fånga
arbetskraft till sträjkbrytarhålan.
Tåget brusar vidare och galizierna fara till sitt
land igen! . . .
Arbetarne hålla möte och Härjaren Albin samlar
rapporter. Vaktposterna tala om sina erfarenheter:
— Åt mitt håll till har det inte varit mera än
en halt käring, som kom från grannsocknen och
ämnade linka upp till gården, men den var inte svår
att få om igen.
— Var det Bengta, kanske? . . .
— Nej, min själ, hon är nog säker, så fattig
hon är! . . . Nej, detta var Rike-Pers syster, som
kom stultenes, men hon jama och jämrade, då jag
skälde ut henne och for omigen, som om den Sure
varit efter . . .
— Värre har det varit för mig då! . . . Där
kommo fem stora karlar smygande som kattor, jag
tror dom var från Jordbacka-hållet, där Jöns är nere
och värfvar, och de låtsade som om de inte visste
om striken här . . . Först trodde jag de skulle klådt
mig, men hur jag pratade för dem, så vände de
igen . . . Och så är vi åtminstone fria från den
lyngen . . .
Alla hade de något att omtala, och man kunde
— 147 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
