Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Vandraren kom närmare och nu hörde de tyd-
ligt orden i «Internationalens« sista värs:
Arbetare i stad på landet,
En gång skall jorden blifva vår!
När fast vi knyta brodersbandet,
Då lättingen ej råda får.
Många rofdjur på vårt blod sig mätta,
Men när vi nu, till vårt försvar,
En dag en gräns för dessa sätta
Skall solen stråla ren och klar!
Upp till kamp emot kvalen!
Sista striden det är,
Ty Internationalen
Åt alla lycka bär!
Då sista strofen klingat gormade vandraren:
— Hejsan, govänner, vill ni ge en resande ge-
säll en skvätt att läska sig med?! . . .
Bengt steg fram och hans ögon brunno, då han
svarade:
— Gärna, vandrare! . . . Men först skall ni
ha tack för sången om arbetame i stad och på land.
Och tack för löftet om den rena, klara solen ...
Nyss stodo vi här så beklämda, ty den svarte prä-
sten kom och skuggade utsikten för oss!
— Prästen?! . . . Ack ja, bispen har visst dun-
drat i kyrkan där borta .. . Äsch, inte ska’ ni fästa
er vid skrock! . . .
— Tack, vandrare, solen tittar åter fram! . . .
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
