Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
gade som ville de betyga sin vördnad inför den
unga kvinnan . . . Båda voro så tysta och båda
sleto och drogo för att komma bort . . .
— Aldrig mera en kyss då, Ada? . . .
— Hvarför inte? . . . Med kyssen skola vi
väl skiljas som vänner, Elvir . . . Hos den mognade
mannen och kvinnan . . .
— Mognade! ... Du sade något, men detta
något är mig förhatligt, ty jag är ännu ung och
brusig! . . . Kom till mig, Ada! . . .
Hon log. Allt detta visste hon förut om. Allt!
Sommaren hade gifvit henne mycket mera än mång
tusen andra och hon var stolt öfver att kunna mästra
ynglingen framför henne, kunna komma kvinnornas
belackare på skam. Hade hon inte läst att kvinnan
endast var en hona, en äggkläckningsmaskin, eller
på sin höjd en kopplerska . . . Och nu ville hon
att alla dessa filosofer skulle ljuga . . .
— Natten är mörk och kall, Elvir, och föga
bjuder den till älskog . . . Och så har du glömt,
kanske, att hos mig äro vi två? . . .
Elvir ryckte till och fattade Adas båda händer.
Skrämd och undrande sporde han:
— Är det då sanning, Ada? . . . När, hvar . . .
hur vet du det? . . .
— En kvinna vet väl när hon är mor . . .
— Ja, javisst . . . Och det Sade du inte förrän
nu! . . . Nå, men då så måste du ju vänta . . .
— Barnet säger intet «måste« ... I min fars
koja finnes också rum för vårt kommande lif, om
än inte för dig . . . Din fars maktspråk och din
feghet ha dömt barnet åt mig och genom mig skall
— 162 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
