Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
det blifva från början hvad jag aldrig varit. Kanske
skall det gå till lunden som vi båda och plocka
blomster i kärlekens lustgård, kanske icke, men
mognadt skall det gå med i jublande tåg mot Ariens
land . . . Akta dig då, Elvir, ty ungarne kunna
rifva de gamle . . .
— Du vill då helt behålla barnet, Ada? Fat-
tigt och armt skall det lilla växa upp . . .
— Ja, fattigt och armt, men ändå så rikt . . .
Fyldt af gnistrande hat mot dumheten och lågheten,
mot tronen och altaret . . . Det är rikedom, Elvir.
— Underlig är du, Ada, som så kan tala och
en dåre var jag då jag ledde dig in på denna väg ...
— Seså, nu nalkas vi slutet . . . Det käns
som om vore det tid att skiljas . .. Märker du inte
hur tung och våt och hotande skogen är? .. . Som
om ville den slå oss till marken med vår egen tve-
kan ... Vi ha löpt linan utför och ännu några
minuter göra att vi släppa taget . . . Skynda dig
och kyss mig, Elvir! . . .
Åter ryckte det till i den unge mannen. Kyssa
henne, torpartösen, som blifvit karl och ändå bar
på deras gemensamma . . . Nej, det var inte möj-
ligt . . . Handlöst kastade han sig mot almens breda
stam och kved och vred sig i vånda . . . Det var
kärleken som flyktade ... Våt var han i det
ljusa håret under anfäktelsen, det märkte Ada, som
sköt undan den bredskyggiga hatten, drog honom
ned och kysste honom sakta på pannan. Hon kysste
honom också på kinden . . .
— Så ... nu är det gjort, Elvir.
— Ja, men hvarför?
— 163 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
