- Project Runeberg -  Pilgrims tillfälliga betraktelser /
58

(1912) [MARC] Author: Karl Palmberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - II. Väckelse och sinnesändring (10—19) - 18. Skuggan eller Vad är orsaken till ditt onda?

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

58

att söka blidka eller förändra deras sinnesstämning
med offer. På att ändra sig själva tänka de
däremot föga eller intet. Samma villfarelse sitter fast
i varje människohjärta. Skingrad blir hoft endast i
den mån Guds evangelium får lysa in i hjärtat.
Detta säger, att Gud är oföränderligt god, likt solens
ljus och värme, och att han därför lika litet
åstadkommit någon nöd eller något lidande på jorden
som solen åstadkommit någon skugga.

Snörrätt stridande mot evangelium och sålunda
hedniskt handlar man därför, då man kommer t. ex.
till en sjuk eller annars olycklig människa och säger:
"Jo, där har du det. Nu ligger du slagen av Gud."
Den lidande kan icke fatta detta annorlunda, än att
det onda, som behöver avhjälpas, är hos Gud. Och
si börjar han ropa på Gud, att han måtte ändra
sig, i stället för att ropa till Gud om hjälp att kunna
ändra sig själv. Sant är ju, att Gud för sin godhets
och rättfärdighets skull icke kan gilla det onda hos
syndaren och därför måste motarbeta det med sitt
ord och sin ande. Men det onda, det som orsakar
vredesskuggan, sitter i syndarens hjärta, icke i Guds.
Såsom det uttryckligen säges: Eder ondska åtskiljer
eder och eder Gud ifrån varandra och edra synder
gömma bort hans ansikte ifrån eder. Därför är ock
vredesskuggan försvunnen i samma ögonblick en
syndare ändrar sitt sinne och bättrar sig, likasom skuggan
på marken är borta i samma ögonblick som det
mellan solen och jorden varande föremålet avlägsnas.
All förändring till ett bättre måste sålunda ske hos
syndaren själv, och när hans sinne vänder sig till en
sådan förändring blir allt väl.

Men, invänder du, detta är ett hårt tal. Det
är ju att sticka jdolken rakt in i den förut nog
plågades hjärta. Är det icke nog med att han lider?
Skall han nu även söka bättra sig? Och kan en
svag människa göra det?

Detta är ett fåkunnigt tal. Något mera praktiskt

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 15:18:52 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/piltibet/0060.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free