Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - III. Syndaförlåtelse och tro (20—26) - 24. Tåget i dimman eller Tro och icke se - 25. På floden eller »Ingen, som tror på honom, skall komma på skam»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
76
som bedrager och bedrager just en eländig själ, som
icke har någon annan utväg än att för nöds skull
och för synds skull hålla sig till Jesus. Men nej,
sådant är icke möjligt. Gud kan icke bedraga, och
omöjligast av allt är, att han skulle bedraga en av
de elända, som tagit sin tillflykt till honom. Eller
tänk själv efter: Kan Gud månne bedraga? Först
uppväcka dig och bjuda dig komma till Jesus; så hjälpa
dig, trots ditt motstånd och hjärtas hårdhet, till tro
på honom; så straffa, tukta, leda, trösta och
hug-svala dig med sin ande — detta allt blott för att
sist bedraga dig? O, det är omöjligt, alldeles
omöjligt!
25
På floden
eller
"Ingen, som tror på honom, skall komma
på skam."
Genom Ems — den bekanta badorten i södra
Tyskland — flyter Lahnfloden lugn och majestätisk
ned mot Rhen, med vilken hon förenar sig nedanför
staden. Från mitt fönster hade jag nästan ständigt
följande syn.
Ned mot Rhen flöto stora båtar, tungt lastade
med marmor och andra tunga föremål. De hade
inga roddare, inga segel och ingen ånga. Vattnet
flöt och de bara flöto med. Och detta alltid, i regn
som i solsken, i storm som i vindstilla, under natten
som dagen. I båtarne var en eller två man för att
tillse, att de höllo sig mitt på floden, ty gjorde de
det, kommo de ovillkorligen fram. Under sommaren
såg jag ingen enda båt stanna. Vad man märkte
var, att så ofta båtarne genom styrmännens försum-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
