Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - IV. Livet i Gud, dess väsende och utveckling (27—37) - 35. Gustav Vasa och ärkebiskopen eller »Din och min nåd trivas icke under samma tak» - 36. Skogsblomman eller Ödmjukhetens upphov och natur
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
113
vår kraft trivas icke under samma tak, det är, icke
i samma hjärta. Skriver någon därför starkhet över
dörren till sitt hjärtas hus, så måste Guds nåd och
Kristi kraft flytta ut. Men så länge en kristen är
andligen vaken, får han aldrig den överskriften färdig,
huru mycket han än arbetar därpå. Därför bliva
ock Guds nåd och Kristi kraft ständigt boende
hos honom.
Vik ej ur mitt hjärta,
Hälsosamma smärta,
Andens fattigdom!
Säg mig mina brister,
Att jag aldrig mister
Nådens rikedom.
36
Skogsblomman
eller
Ödmjukhetens upphov och natur.
Som skolgossar voro vi ute med vår lärare för
att botanisera. Bland andra växter funno vi djupt
inne i skogen en liten blygsam blomma, gömd mellan
trädrötterna. Sedan vi sökt reda på hennes namn,
släkte och art, skyndade vi till magistern för att
höra, om vi gissat rätt.
"Ja nog är det rätt alltid. Men en sak veten
I icke. Denna blomma växer icke i vanlig jord,
vore det ock den bästa, utan endast i den mylla,
som bildar sig, då ett äldre träd multnar i jorden."
Nu förstodo vi det. Det var sålunda en
grav-blomma, men ännu mer en uppståndelseblomma.
Och vi gömde henne väl i de samlade växtförråden.
* *
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
