Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - IV. Livet i Gud, dess väsende och utveckling (27—37) - 36. Skogsblomman eller Ödmjukhetens upphov och natur
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
115
ningar, tycken och planer, men de bliva blott mera
stolta, ehuru de kanske söka dölja det. Stoltheten
sticker dock fram i den buttra och mörka minen
och - den trotsiga och hårdnackade tystnaden. Det
är förskräckligt vilka kval sådana människor kunna
bereda sig själva och sin omgivning. Där nåden
åter får rum, blir den lidande mera öppen,
meddelsam, vänlig, tacksam och tyst med egna lidanden
men deltagande med andras. Där har tuktan
medfört välsignelse.
Den ödmjuke får allestädes rum och känner det
ingenstädes för trångt. Han är gärna välkommen
men sällan bortdriven. Alla söka en ödmjuk maka,
en ödmjuk tjänare och en ödmjuk granne. En
ödmjuk maka får icke gärna skiljebrev, en ödmjuk
tjänare drives sällan ur tjänsten och en ödmjuk granne
saknar sällan hjälp. Lätt får den ödmjuke en
hug-svalelsedryck, enär han icke kräver den ur en
silverskål. Ett gott ord når lätt hans hjärta, ehuru det
icke uttalats med en Ciceros tunga. Icke ser den
ödmjuke själv sin ödmjukhet. Därför talar han sällan
om ödmjukhet, om icke för att beklaga att han icke
är ödmjuk. Den regeras därför oftast själv av
högmod, vilken mycket talar om ödmjukhet och kräver
ödmjukhet av andra. Hos den ödmjuke har
ödmjukheten i regeln föregåtts av förödmjukelser, och
om sådana talar man icke gärna.
Icke blott människor älska ödmjukheten. Gud,
den evigt gode, gör det allra mest. "Gud står
emot de högmodiga, men de ödmjuka giver han
nåd." Därför blir den ödmjuke vanligen allt rikare
på andligt gott. Liksom vattnet söker sig ned från
kullarne till dalarne, så söka andens gåvor sig ned
till honom. Därför kan han bedja, bekänna, tro,
hoppas, vara nöjd, frimodig, glad, himmelskt sinnad
o. s. v. O kostliga ödmjukhet! O himmelska
blomma mitt i jämmerdalen!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
