Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - V. Vaksamhet och strid (38—50) - 41. Fågeln och ormen eller Frestelsernas onda
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
129
41
Fågeln och ormen
eller
Frestelsernas onda.
Den tjusningsförmåga, skriver en fransk
författare, som ormen säges utöva över sitt rov, är
icke dikt. En dag varseblev en bonde, sysselsatt
på sin åker, en gråsparv, uppspetad på en sten.
Mot sin vilja tycktes sparven vara fasthållen med
osynliga band. Med halsen uppsvälld och utsträckt
och fjädrarne uppruggade, satt han där och uppgav
ynkliga läten. Det såg emellanåt ut, som om han
velat flyga bort, men som om en hemlighetsfull
makt förlamat hans vingar och tvungit honom att
stanna.
Då bonden vände sig om, såg han en ofantlig
orm långsamt komma framkrypande ur en buske,
stanna och därpå åter börja att krypa utan att
förlora den olycklige sparven ur sikte. Med ett kraftigt
slag med spaden dödade bonden ormen. Fågeln,
plötsligt befriad ur den förtrollning, vari ormens blick
hållit honom, flög upp som en pil och försvann i
rymden.
* *
Detta är en fasansfullt sann målning af
frestelsernas onda. Just såsom fågeln, gripes en kristens
sinne vissa tider fånget antingen av något yttre
föremål, såsom en människa, en lysande utsikt eller dyl.,
eller ock blott av tankarnes eget inre spel utan ett
bestämt yttre föremål. Och liksom ormen lade an
på att tjusa just den frie, lycklige fågeln, och icke
t. ex. masken i mullen, så träffa sådana frestelser
i synnerhet mycket begåvade och högt benådade
kristna. Den som träffades värst av frestelsen var
Kristus, och sedan träffas i förhållande därefter de
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
