- Project Runeberg -  Pilgrims tillfälliga betraktelser /
167

(1912) [MARC] Author: Karl Palmberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - VI. De kristnas kors (51—55) - 55. Linets beredning eller Huru de tillagas, som skola evigt skina

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

167

41

Linets beredning

eller

Huru de tillagas, som skola evigt skina.

Sedan linstjälkarne uppryckts ur jorden och
befriats från fröknopparne, breddes de utan minsta skydd
ut på den våta marken. Ju svårare väderlek som
nu bröt in, desto bättre ansåg man det. Det sken
föga sol men kom mycket regn. Därför blevo
stjälkarne nästan svarta samt ruttnade riktigt sönder och
luktade illa, då man rörde vid dem. Detta allt
beklagade man dock icke utan fann det alldeles utmärkt.

Nu samlades det rätta linet från marken och
fördes in i ett oansenligt hus, starkt upphettat. Här
fingo stjälkarne väl igen sin styva natur men blevo
ännu svartare.

Så tog en man så många stjälkar han kunde
rymma i sina händer och lät dem hastigt fara fram
och tillbaka emellan två stora rullar av ek med
tumslånga tänder, varvid de söndertuggades till en
enda oredig massa. Som ren undergång syntes
detta, men det var vinst. Dels voro stjälkarne nu
icke mera skilda utan hade liksom flutit in i varandra,
och dels begynte de nu glänsa litet här och där.

Den så söndertuggade linlocken hängde man
över ett upprättstående bräde och gav den, så
kraftigt man kunde, slag på slag med ett
skarpkantat trästycke, till dess alla hårda delar skakats bort
och de mjuka delarne ensamt trädde fram. Detta
var linlockens hårdaste pass men gav den största
vinsten. Ty nu glänste tågorna likt det renaste
silver, och i ens hand vilade en massa, lika mjuk och
behaglig att vidröra som silke. Sådant hade
rötnin-gen, sönderbrytningen och de hårda slagen uträttat.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 15:18:52 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/piltibet/0169.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free