Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - VI. De kristnas kors (51—55) - 55. Linets beredning eller Huru de tillagas, som skola evigt skina
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
170
Här är vägen angiven för den som skall beredas
för evighetslivet. Sedan Gud genom sin ande ryckt
upp en sådan själ ur den naturens mark, där hon
likt andra stått och vuxit, omvänt henne och fört
henne till Jesus, tager rötningen och bränningen vid
— för att tala med bilden. Det kommer litet sol
men mycket regn. Stundom kännes det så svårt,
att en tanke kan uppstå: "Om jag skulle gå tillbaka
dit jag förr var." Efter varje sådan halvtänkt tanke
plägar dock Jesus-solen stråla fram, och så bliver
man den gången och så för varje gång kvar hos
honom och det på den plats, där Gud satt en.
Huru svår beredningen bliver, skulle man dock giva
sig till tåls, blott man såge, att det bleve bättre.
Men därav syns föga. I stället träder fram mången
dittills gömd etterböld, och själen begynner med
David känna, huru såren "lukta" för den inneboende
syndens skull. Så känner man sig alltmer förlorad
och hjälplös och behöver en hel nåd och en hel
syndernas förlåtelse.
Att sedan beskriva bränningen och krossningen
— för att ännu tala med bilden — må jag icke ens
försöka. Gud tager ock vanligen vid de tillfällena
de sina avsides en tid och giver därmed en vink,
att man icke skall se och beskriva vad de då erfara.
Så mycket kan dock sägas, att det är i
prövningselden man blir svart, ohjälpligen svart i sina egna
ögon men täck i mästarens, väl ock i andra Guds
barns ögon. Det är här man lär vad ordet förlorad
betyder och det är här man verkligt lär älska och
värdera Jesus såsom syndares frälsare och vän.
Men om man tänkte, att det nu var nog, bedrog
man sig. Nej allt hårt och styvt hos en kristen,
särskilt det hårda och köttsliga i hans vilja, måste
krossas eller liksom tuggas sönder. De nödens och
bedrövelsens tänder, att så tala, som få utföra dettaj,
äro av många slag. De kunna därför icke på förhand
igenkännas eller beskrivas, liksom det icke heller är
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
