Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - VII. Guds folks trygghet (56—60) - 57. En lutande vägg eller »Såsom de där dö, och si, vi leva»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
173
Tornet stöder sig* icke emot någon vägg, såsom
våra kyrktorn, utan är alldeles fristående, och saknar
sålunda varje stöd eller band. Vidare är det mycket
smalt i förhållande till sin höjd och borde därför så
mycket hellre falla. Därtill är marken där det reser
sig icke synnerligen fast, hellre lös eller sank.
Vidare hänga sju stora klockor (den största vägande
120 centner) överst i tornet. Och slutligen bestiges
det ständigt av resande, ofta stora sällskap. Allt
detta gör, att man omöjligen kan förstå, det tornet
icke måste falla. Ja man erfar en viss beklämning,
när man ställer sig under väggen åt det håll det
lutar, såsom skulle man nästa minut få det över sig
och krossas.
Om orsaken till att tornet lutar hava de lärde
länge och mycket tvistat. Somliga hava påstått, att
det blivit byggt sådant det nu är och sålunda med
avsikt fått den lutande ställningen. Andra hava trott,
att det byggts rakt upp såsom andra torn men
sedan böjt sig åt sidan och begynt luta. Kanske
ligger sanningen mitt emellan. Nämligen så, att
man väl börjat bygga rakt upp men sedan, när
grunden givet efter och södra sidan begynt luta, fortsatt
i samma lutande riktning. Säkert vet man det
dock icke.
# *
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
