Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - VIII. Verksamhet för Herren (61—74) - 62. Golvströmmen eller Ett liv, fullt av välsignelse
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
191
även där av stel formalism. Man kan icke komma
ut över den en gång vedertagna ordningen, även om
man ser, att föga eller intet vinnes genom densammma.
Men ut måste strömmen, ut ibland människorna, om
han skall kunna bliva till välsignelse.
Denna benägenhet att sluta sig inom sig själva
finnes icke blott hos samfund och föreningar, utan
även hos enskilda troende. Den bär många vackra
namn, men rätta namnet är i de flesta fall egensinne,
själviskhet, lust till bekvämlighet samt rädsla för lidandet.
Först kan kristendomen vara av ett mera lagiskt,
stelt och själviskt slag, där man uppgjort en viss
form eller planritning, utom vilken man icke vågar
gå. Vanligen är den ärvd av någon lärofader,
vilkens minne är för dyrbart, att man skulle våga
överträda det system han uppgjort eller de regler han
givit. Hos sådana hörs ofta klagan över split,
tvedräkt och partisinne, men naturligtvis alltid hos
andra. Vore blott dessa andra såsom de själva, så
funnes ingen söndring eller något partiväsende. För
verkliga kristna finnes dock ingen lära eller
åskådning avgörande mer än den Kristus och hans apostlar
framställt, och denna fattad i enfald, just såsom de
framställt den.
Andra kristna draga sig inom sig själva, emedan
de så ofta blivit besvikna av människor. De vilja
därför nu hava så litet som möjligt att göra med
människorna. Bäst att vara i stillhet endast med Herren.
Av honom blir man aldrig besviken. Här talar
själviskheten och den sårade egenkärleken
synnerligen vackert, dock därför lika falskt. Du har blivit
besviken av människor, men varför? Jo därför att
du väntat för mycket av dem. Ingen behandlades
värre av människor än Kristus, men ingen besveks
mindre än han. Egentligen besveks han väl aldrig
av någon människa. Han visste nämligen "vad som
var i människan" och. väntade icke något mera av
henne. Men trots detta drog han sig icke ifrån
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
