Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - VIII. Verksamhet för Herren (61—74) - 74. Elefanterna och myrorna eller För stor att hava annat än hinder, för liten att hava något hinder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
231
eller socknar en gudomlig inrättning och menar, att
hans uppdrag som ett Kristi sändebud slutar vid
denna sockengräns. Med talet om "god ordning"
och om faran att "intränga i en annans ämbete" står
han nu och uppbygger detta stängsel, tills det blir
allt högre och han icke mera kan komma däröver.
Även han har råkat ut för ett hinder att så fritt som
förut verka sin mästares verk.
Eller är det en lekmannapredikant. Han var
salig och lycklig i sin Gud och förkunnade Kristus
och honom korsfäst med liv och lust, ivrande för det
ena, att syndare måtte dragas till honom. Men nu
har även han stött huvudet mot ett eller flera hinder
och har svårt att komma förbi dem. Han grämer
sig bittert över de sorgliga förhållandena i kyrkan
och i det borgerliga samhället och talar nu icke
gärna om någonting annat. Kanske har han ock
kommit så hårt in i något av de politiska
partigrupperingarne, att han har svårt att se något gott
hos troende av annan politisk åskådning och därför
icke kan fritt umgås med dem. Eller ock har det
uppstått något personligt hinder mellan honom och
den församling eller förening han tjänar, kanske blott
vissa personer därinom. Har han nu till allt detta
ett blödigt eller misstänksamt sinnelag av naturen,
så blir det allt mörkare för hans blick, och mycket
få hoppets strålar torde numera skina igenom i hans
predikan. Han sysselsätter sig mycket med de
ogud-aktigas liv, liksom trodde han, att allt vore väl
beställt, blott de bortlade de värsta synderna. Förr
yrkade han på ny födelse, nu hellre på en allmän
för-bättring. Men naturligtvis blir det icke bättre, därest
icke hela släktets förlorade tillstånd blottas och
Kristus framställes som den ende räddaren. Det ordet
står nämligen fast till tidens ände, att i ingen annan
är frälsningen, och intet annat namn under himmelen är
givet åt människorna, i vilket vi skola bliva frälsta, än
Jesu Kristi namn. Upphör därför predikan om ho-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
