Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XIII. Kristi församling (85—93) - 89. Klockspelet eller Harmoni i mångfalden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
279
det alltid enahanda, såsom skulle bäckens ljud vara
såsom vindens, vindens såsom fågelns, fågelns såsom
åskans o. s. v.
Andra åter kunna väl förlika sig med olikheten
i röst och åthävor men icke med framställandet av
olika sidor av sanningen. Sättet att tala och röra
sig skulle få vara olika hos olika personer men icke
sättet att tänka och känna, ehuru tänkandet och
kännandet är det högsta av allt mänskligt. Eller
ock skulle en människa väl få tänka och känna olika
med andra men icke uttala något som andra icke
tänka och säga.
Ty blir det framställda något avvikande från
det av ålder vedertagna, så fruktar man att det icke
är sanning. Liksom skulle människorna känna alla
sanningar så i botten, att icke uppenbarandet av
någon ny sanningssida vore möjligt.
Men, invänder man, endräkten upphör ju, om
en talar huvudsakligen visdom, en annan tröst, en
tredje förmaning o. s. v. Komma icke dessa olika
ting emot varandra, och måste icke de personer,
som tala så olika, komma i strid med varandra?
Jo, om de och deras lärjungar äro köttsliga och
vandra efter människosätt. Då kan den vise icke
tåla den fåkunnigare, ehuru denne kanske tröstar
mycket bättre. Den som tröstar kan icke tåla den
som förmanar, ehuru förmaningen är lika nödvändig
som trösten. Och så hänga somliga sig vid den
vise, anseende visdomen vara så tillfyllestgörande,
att de kunna undvara trösten och förmaningen. Åter
andra hänga sig vid den som tröstar, anseende
trösten vara så viktig, att de kunna undvara visdomen
och förmaningen. Åter andra hänga sig vid den
som förmanar, anseende förmaningen så huvudsaklig,
att de kunna undvara det övriga. Och så blir då,
för vår köttslighets skull, själva andens gåvor orsak
till parti 1 Visst är detta förskräckligt.
Men icke blott olika utan rentav motsägande
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
