Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Barnaåren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
det betydde. Fadern satt då badande i tårar, något som
hon aldrig förr hade sett en vuxen göra. Han berättade
för henne, att den största man på jorden var död. Och
det grep henne djupt. Med vördnad betraktade hon
Lincolns porträtt som prydde rummen i
barndomshemmet. Sedan kunde Jane aldrig höra nog om denna
märkeliga man, som hon tillskriver ett stort inflytande
både på hennes far och genom honom på hennes egen
utveckling. Fadern tog någon gång fram en pietetsfullt
bevarad bunt brev från Lincoln och genomläste dem.
Breven började alltid med: »My dear Double D’ed Addams»,[1]
och voro karakteristiska för sin författare. I ett av dem
skrev Lincoln att han var viss att Addams skulle rösta
efter sitt samvete, men att han gärna ville veta i vilken
riktning detta samvete pekade i en viss fråga.
Fadern kunde aldrig tala om denna underbara man
utan att stämman darrade av rörelse. Lincolns minne
var förbundet med hans ömmaste känslor, och blev det
därför även med Janes. Hon lärde sig med tiden att
självständigt beundra Lincoln. Ett uttryck för denna
beundran, som hon önskade meddela även åt andra,
var hennes julgåva till pojkklubben på den första
julafton som firades i hennes settlement, »Hull-House»,
varom mera senare. Gåvan bestod i ett stort antal
exemplar av Carl Schurz’s Appreciation of Abraham
Lincoln, och var så mycket mer betecknande som Jane
Addams vid den tiden var hårt pressad av utgifter.
Jane Addams minns en händelse som passerade
innan hon var sju år. Faderns kvarn i den närbelägna
småstaden stod i dess fattigaste kvarter. Hon hade
dittills med beundrande blickar betraktat den lilla staden
och inte lagt märke till att inte alla gator voro lika
tilldragande som den med leksaksboden, som tedde sig
så lockande för henne. Men så en dag öppnades hennes
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
