Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ungdomsåren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
14
JANE ADDAMS
för sig att det kan finnas andra skäl att leva bland de
fattiga än blott för att ta hand om och bota dem som
äro sjuka. Men det tog åtta år innan hon funnit den
rätta formen för sin verksamhet och öppnade Hull-House
Settlement 1889. Under dessa viloår, då nerverna voro
starkt medtagna efter sjukdomen, var hon ofta
nedstämd och skrev i sin lilla dagbok tankar som visa att
hon kände sitt liv förfelat.
Men hon hade gjort en erfarenhet under de första
månaderna av sin vistelse i Europa 1883, en erfarenhet
som satte så djupt märke i henne, att det blev
bestämmande för hela hennes framtida livsriktning. Det var
en lördagsnatt. Hon hade följt med en liten grupp turister,
som under ledning av en stadsmissionär begav sig till
östra London för att bevittna lördagsförsäljningen till
de fattiga av överblivna och annars osäljbara grönsaker.
Det var första gången Jane Addams såg en stor
huvudstads överbefolkade bakgator midnattstid. Hon såg från
omnibustaket i en ytterst dåligt belyst gata, där
omni-bussen gjorde ett uppehåll, två tätt packade hopar av
illa klädda varelser som trängdes omkring tvenne
lastkärror. När auktionsutroparen höll upp sina varor räckte
de arma fram sina knotiga och magra händer och bjödo
sina små slantar. Utroparen slängde till dem vad de
fingo med hånfulla uttryck för det billiga prisets skull.
En man som hade ropat in ett smutsigt kålhuvud
förde det ögonblickligen till munnen, tuggade och
slukade det i sig med den utsvultnes glupskhet.
Allasamman sågo utmärglade och hemska ut. Men det
som gjorde det rysligaste intrycket var inte människorna
själva och deras eländiga lumpor till kläder, men
myriaderna av uppåtsträckta, tomma och arbetsslitna händer
som begärligt grepo efter en föda som var förkastad
som människoföda, skadad eller skämd. Jane Addams
säger att hon sedan aldrig kan se uppåtsträckta händer,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
