Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SIGNALFEJDEN
25
Allt sedan dansk-tyska kriget1, då Danmark förlorade
Slesvig, hade luften i Norden varit mättad med tyskhat.
Mjörnson var ej den som lagt fingrarna emellan, när det
gällt Tysklands erövringspolitik, om han också inte hade
känt hat. Den allmänna oviljan stegrades emellertid
ytterligare genom det fransk-tyska kriget2, och Björnson stod
helt och hållet på Frankrikes sida. Han arrangerar en
basar för de sårade och skriver en dikt: »Der gaar et stille
tog igjænnem kampens bulder.» Det kom därför som en
obehaglig överraskning när Björnson först på det
ovannämnda vänmötet i Danmark, och sedan omedelbart
därefter i pressen, öppet uppmanar folken att i stället för
hatets signaler »heise Vennesignaler». »Det er signalerne
der maa forandres.» »Saa længe Krigs-Signalerne staar paa
Grænsen, ser Tyskerne intet Andet.» På vänskapens väg
tror han att Sönderjylland skall kunna återvinnas, men det
gäller även de nordiska folkens värv i världskulturen. »Vi
er den nordligste Afdeling af en Verdenshær», och denna
hade, enligt hans uppfattning, en världsmission som ej kan
utföras annat än i förbund med folk av germansk stam, i
första rummet då det tyska folket. Men den erövrande
pangermanismen ville han ej veta av. Han trodde som
vanligt på den bästa delen av det tyska liksom av andra folk,
och hoppades på en pånj’ttfödelse genom dess samling.8
Man hade valet mellan att gå med Frankrike eller
Byssland, eller att gå med sina stamfränder. Björnson ansåg,
liksom P. A. Munch tjugu år tidigare hade sagt, att mot
slavismen måste hela germanismen hälla samman.
För övrigt ville han nu att den kristliga kärleken skulle
räcka till även i utrikespolitiken. För Björnson var politik
»den største form for næstekjærlighed».
1 1863—64.
2 1870—71.
3 Senare skrämdes Björnson av den tyska by råk rat i s men och
militarismen, som han avskydde, och återgick till Grundtvigs tanke, ett
germanskt fredsförbund med den afiglosachsiska rasen i spetsen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
