Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BJÖKNSON BLIR FRITÄNKARE
35
Han frågar om inte Gud hellre skall tänkas vara i
förtruppen av det ändlösa människotåget än i eftertruppen.
Är det inte han som visar vägarna? Är det inte han som
ger mod åt dem som uppoffra sig för sina bröder,
hänförelse åt dem som se det nya?
När han börjar syna dogmerna i sömmarna, falla de
bort den ena efter den andra. Han hade ej förr fästat sig
vid dem. De voro oväsentliga. Det var inte läran utan
människans förhållande till Gud som var huvudsaken. Nu
träder han frimodigt fram och bekämpar kyrkoläran, och
påvisar all halvhet och osanning han kommit på spåren.
1877 talar han i Studentersamfundet om At være i
Sandhed. Garborg berättar härom att det blev en vändpunkt
i hans liv.
Naturligtvis blir ban fördömd och förkättrad och utsatt
för ett kristligt pilregn av vassaste sort, men att förtiga
något som ban ansåg vara sanning, och som han trodde
kunde föra människor framåt, det kunde aldrig falla honom
in. Huggen finge falla hur skarpa de ville, det ändrade ej
hans förkunnelseplikt. »I det religiöse skal al udfrielse
begynde. Dette er min sidste faste opdagelse blandt banderne.
Her er trældommens vugge. Her er det Sandheden svækkes
i dem fra børn.»
Han säger att »Det er Skrifttheologerne og Pietisterne,
lige meget deres lov-kolde Lære som deres praktiske
Kristendom, der har jaget mig ud af Dogmernes faste King.
De har skræmt mig op, de har drevet mig til at lytte,
sperge, og tilsidst til at tvivle og undersøge.»
Samvaron med grundtvigianerna på Vonheim hade ökat
hans tvivel och avståndet mellan dem växte.
I en tidning som åtnjöt Christopher Bruuns aktning hade
sagts att Björnson skändat sin fars stånd och hånat sin
mors tro. Han svarar att han visst inte skändar sin fars
stånd när han låter hans ärevördiga, starka personlighet
vara läromästare i att säga, vad han tror är sant inför Gud,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
