Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
06
BJÖRNSTJERNE BJÖRNSON
eller gåva. Nya hus fingo de alla, och till sist gjorde han
dem till självägare allesammans.
Björnson deltog med iver i två slag av jordbruksarbetet,
det ena var att jämte folket ta i och bryta sten för
nyodling, det andra att räfsa hö i höskörden. Då ville han
ha alla husets invånare, stora och små, med sig i arbetet
ut på ängen.
Så länge Björnson var i sin fulla kraft företogs på
sommarsöndagarna utfärder till husmännen. Alla på gården gingo
då i stort tåg med korgar, fulla av kaffeattiralj. Vid
framkomsten ställde sig husmodern genast att grädda vofflor till
undfägnad — det hörde till programmet — medan Björnson
följde mannen ut att se på hans djur och hans åkertegar.
När sedan Björnson prisade de läckra, frasande våfflorna,
allt medan han utvecklade ett eller annat intressant ämne,
så att det kunde förstås av gammal och ung, då var stugan
full av tindrande ögon och belåtna människor. Ofta läste
han även högt för dem.
Om något stod på, vände man sig genast till Björnson.
Han skulle veta råd för allt. Han var folkets Salomo,
vilkens dorn var avgörande. En dag kom en gumma rusande
från den närbelägna fattigstugan. Det var stort spektakel
där, gummorna hade råkat i gräl och voro nära att slåss
emedan en av dem fått ett brev från sin son i Amerika, men
inte med ett ord ville stilla de andras nyfikenhet. Björnson
var tvungen att komma och ställa till rätta, ropade hon.
Fastän det var mitt i hans dyrbara arbetstid på
förmiddagen, då han aldrig ville bli störd, tog han sin hatt
och följde gumman.
När han kom fram stod den upphetsade flocken väntande
utanför med blickar så ilskna som hungrande tigrars.
Björnson hälsade långsamt och värdigt på var och en, och bad
dem visa honom dörren till henne som fått Amerikabrevet.
Dörren öppnades och där satt föremålet för allas vrede
med maktens överlägsenhet tydligt präglad i sitt smått
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
