- Project Runeberg -  Pionjärer / Om kvinnosakspionjären Fredrika Bremer /
6

(1930) Author: Ann Margret Holmgren
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

6

FREDRIKA BREMER

vänja dem vid en atmosfär av renhet, som kunde
välgörande inverka på hela deras utveckling... För att vinna
det åsyftade ändamålet hade vi aldrig lov att vara i
salongen då det var främmande hos föräldrarna... av fruktan
att våra oskyldiga öron skulle få höra något, som de
icke borde höra, och det var strängt förbjudet att tala
med tjänstefolket, utom med Lena1 som åter var förbjuden
att någonsin berätta oss något.»

Vad inhämtandet av kunskaper beträffar, så var all
läsning Fredrikas högsta nöje. Hon lärde sig med lätthet
att1 läsa och tala franska för »Bonne Amie», som
guvernanten kallades, och hon kunde hela akter utantill av
M:me Genlis teaterpjäser redan som sexåring.

Värre var det med den tredje principen, att barnen
skulle äta så litet som möjligt för att inte bli dumma
och tröga, och för att inte. bli det som var fru Bremers
fasa, nämligen »starka, långa och tjocka fruntimmer». Genom
denna svältmetod lyckades fru Bremer få sina döttrar,
visserligen inte romantiskt »fina och zefyrlika», som hon
helst sett, men i alla fall »små till växten och icke för
starka».

Dieten låter onekligen ganska dyster för hungriga barn.
»Om morgonen kl. 8 fingo vi en liten tallrik mjölk — jag
har aldrig sett så små tallrikar — och därtill ett icke
stort stycke knäckebröd. Voro vi än aldrig så hungriga,
vilket var eviga dag inträffade, så vågade vi icke begära
något att äta. Ett par gånger hade gamla Lena, på vår
begäran, då vi klagade vår nöd för henne, givit oss ett
stycke bröd, men när min mor fick veta detta, fick Lena
så mycket bannor, att hon aldrig tordes göra om den
saken.»

Kl. 2 serverades middagen, och det var dagens lyckligaste
stund, för då hade barnen lov att äta sig mätta på 3 av

1 Den gamla barnjungfrun.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 15:19:32 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/pionjarer/bremer/0006.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free