Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
26
FREDRIKA BREMER
På vandring hem från en sjuk, i solnedgången över
snötäckta fält, stannade hon och såg på purpurhimmeln. Då
uppstod hos henne återigen frågan, om hon skulle vilja dö.
Och för första gången på flera år kunde hon svara nej.
Nu hade livet fått en mening och ett innehåll.
Breven till systern Charlotte, som vistades hos sin kusin,
grevinnan Agathe Wachtmeister, blevo efter hand
ljusare. Fredrikas tankar kretsa kring dessa kära
vänner; särskilt dröja de hos kusinen, som efter två års
äktenskap blivit änka och snart skulle bli mor. Hon
skriver en rörande dikt till det lilla väntade barnet, en dikt,
som visar, hur djupt moderligt Fredrika kunde känna.
»Denna lilla ’Tillkommande’, huru mycket intresserar han
mig ej redan... Han skall också bli den första som
åter-väcker min slumrande vena.»
»Slumrande ängel
än under moders
klappande hjärta
vilande stilla
väntande lilla
hälsning till dig!» o. s. v,
Hon sänder barnet en hälsning från livet och tiden och
jorden med sina fröjder och sorger, törnen och nässlor, men
»Buren på kärlekens
snövita vingar
andas beskyddande
över din hjässa
moderlig bön.»
Och så hälsar hon barnet som den slumrande pilgrimen,
som skall ledsagas av en ängel »upp till de eviga soliga
höjder».
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
