Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
klaga . . . Sällan gick en dag förbi, som ej skänkte mig
tillfälle att lindra någon plåga eller att göra någon fröjd.
Jag hade äessutom frihet, denna dyrbara livs- och
hälso-dryck.»
Men hon saknar att ej kunna göra mer för dem, som
komma och be om hennes förord för ett eller annat
». . . jag fattiga barn som har mindre inflytande än
premiärministerns kokerskas disktrasa måste avspisa dem med
vänliga och magra förhoppningar».
Det blev förbi med friheten igen, när hon flyttar in
till staden. Nu var hon »ett noll i frihet som i förmåga»
och hade inte ens ett eget litet rum, något som hon
värderade mer än allt annat, ty endast i full ensamhet
kunde hon känna sig lycklig. »Jag vill vara glad», skriver
hon, »men jag gråter.»
Det säges, att den som är ämnad till något stort, vet
det redan i sin barndom, men vet blott icke till vad.
Mycket tyder på att så var fallet med Fr. Bremer, och
att just detta medvetande, om också alldeles oklart, var
en bidragande orsak till den djupa olycka hon kände i
den stora ofrihet, som var hennes lott i barndomen och
ungdomen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
