- Project Runeberg -  Pionjärer / Om kvinnosakspionjären Fredrika Bremer /
38

(1930) Author: Ann Margret Holmgren
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

38

FREDRIKA BREMER

men hennes brev gåvo troligen näring åt den eld, som
uppflammade hos honom.

Hennes stora kärlek till honom hade nog inte mycket
med erotik att göra. Hade den det haft, skulle hon låtit
betänkligheterna fara, så innerligt som hon höll av honom
och så fullt och rent som hennes själ klingade samman
med hans. Hennes känslor för honom voro av
övervägande andlig art, men lika starka och rotfasta som
hans för henne. »Kunde jag blott älska så fullt, som
detta underliga och dock så varma hjärta behöver, huru
gott vore det ej för mig, hur lyckliga kunde vi ej båda
bliva! Vi hade båda inom oss vad som kunde giva oss
fyllnad och kraft till högre utveckling... Varpå hänger
det då, att denna vink av försynen ej fullt blivit följd?...
Jag har ej den känsla, som gör att man vill leva blott
för en, och utan vilken jag ej skall giva bort min hand.»

Böklin bestod vackert det svåra provet att trots avslaget
allt framgent bibehålla sambandet i oförminskad vänskap
till den, han en gång älskat och begärt till hustru. Det
vittnar om den höga grad av ädelhet och verklig andlig
frigjordhet hos denne man, som Fr. Bremer ofta talar om.

Det erotiska låg sannolikt alltid en smula fjärran från
hennes förandligade, vittomfattande inre. Man finner det
t. ex. i vad hon några år senare skriver till vännen Malla
Silfverstolpe1: »Du förebrådde mig en gång... att
jag gifte bort min Eva (i Hemmet) med den sextioårige
assessorn, men du visste ej då, vad jag nu ser mig
nödsakad att bekänna, nämligen att jag allt sen min barndoms
dagar haft ett givet tycke för gubbar, ja en svaghet för
dem, och att egentligen gubbar, eller åtminstone äldre
män äro de personer av ’det motsatta könet’ som varit
farligast för mitt hjärta.»

1 Änka efter överste S, memoarförfattarinna.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 15:19:32 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/pionjarer/bremer/0038.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free