- Project Runeberg -  Pionjärer / Om kvinnosakspionjären Fredrika Bremer /
40

(1930) Author: Ann Margret Holmgren
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

40

FREDRIKA BREMER

När Fr. Bremer skriver: »Tron på en Gud är en harmoni,
som tonar med upplösande kraft genom alla livets
disharmonier» då har hon i få ord uttryckt sin mening om
religionen som lyckobringaren. Men det hindrade inte att de
’olika teologiska lärosatserna vållade henne många
bekymmer, innan hon fick en lösning av problemen som
tillfredsställde hennes klara förstånd som vill ha reda och
sammanhang i allt. Och här var Böklin den klargörande
och befriande hjälparen.

Hon var strålande lycklig, allt sedan hon hade fullt
återfått sin tro på en vis och barmhärtig Gud, men säger
att »härlighetens krona tillika är en törnekrona». När hon
lämnar Kristianstad skriver hon till Böklin: »Hela mitt
liv skall tacka er... En organiserande sol har gått upp
för mig som ger liv, skönhet, ordning, harmoni och
oändlighet åt allt... Ingen kraft är ännu vissnad hos mig,
ingen ånger tär på min livsrot, mitt förflutna är blott
en plågsam och fantastisk dröm, från vilken jag vaknat.
Men drömmens skräckbilder... oroa mig ännu ofta... Det
ljus ni givit mig skall en gång helt och hållet förstöra
dess makt, då det helt fått genomtränga mig... Först
sedan jag såg mig rätt i sammanhang med det hela, blev
jag viktig för mig själv.»

Hon har bett honom räcka henne handen för att göra
henne »färdig och värdig» att bliva »en mildrande och
livande kraft i livet», varmed hon anser sig fylla sitt
»kvinnliga kall». »På er ledning och undervisning bygger
jag förnämligast mitt hopp att kunna uträtta något gott,
att ej stanna i en sorglig medelmåtta.»

Under denna tid drabbas Fr. Bremer av svåra sorger.
Den älskade brodern August, som hon skildrat i
kornet-ten i Familjen H., dör, och därefter en nyförvärvad väninna,
för vilken hon varit både sjuksköterska och själavårderska.
Hon hade lyckats förvandla en i hög grad världslig, lidelse-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 15:19:32 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/pionjarer/bremer/0040.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free