- Project Runeberg -  Pionjärer / Om kvinnosakspionjären Fredrika Bremer /
42

(1930) Author: Ann Margret Holmgren
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

42

FREDRIKA BREMER

bittert av tvivel angående viljans frihet och frågar om
människan verkligen är fri: »Kan hon välja?... Jag ser
överallt och i allt ett omedelbart, om än aldrig så dolt,
ingripande av en yttre makt, som styr den stora
världsmarionetten och alla dess lemmar... Min fråga är huru
kunna frihet och
naturnödvändighetförenas?»

Ett annat prov på hur frågor, som först 30—40 år
senare blevo aktuella, uppstodo i denna idérika hjärna är
när hon skriver till vännen Frances, »... jag har
längesedan haft den övertygelsen att knappt någonting i
världen var (på det lindrigaste sagt) mera onödigt än att
sätta flera barn till världen, då världen ren var överfull
av barn och stora människor som trängas om bröd, ooh
då jag hört att en stor nationalekonom tydligt ådagalagt
den sorgliga sanning att produktionen av livsmedel icke
kunde stiga i hand med populationen, om denna fick
föröka sig med ohejdad fart.»

I korrespondensen med Böklin ger hon alltid mer än
till någon annan av sitt allra innersta. Också skriver Böklin:
»Du har skänkt mig din vänskap och ditt förtroende, och
detta är mig dyrbarare än allt.»

Även nästa vinter få vännerna tillbringa samman i
Kristianstad. Fastän rektor Böklin har så många göromål,
finner han tid till ingående samtal och ledning av
studierna dels under promenader, dels i det Quidingska hemmet.
Han anser hennes känsla »ren och säker som magnetens»
men uppmanar henne alltid att delge honom alla sina
tvivel.

Någon enda gång kan hon verkligt ogilla hans ord,
om de beröra en öm punkt, och skriver en gång: »Üu
är sträng mot mitt kön... ! Det gör mig ont... jag
älskar mitt kön, jag har sett där så mycket godhet, så
mycken anspråkslös förträfflighet, felen kommo så ofta

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 15:19:32 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/pionjarer/bremer/0042.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free