- Project Runeberg -  Pionjärer / Om kvinnosakspionjären Fredrika Bremer /
43

(1930) Author: Ann Margret Holmgren
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

FREDRIKA BREMER

43

av förvänd uppfostran, av vanställande omständigheter och
av — svaghet. Det kan vara en tillfällighet att det så
träffat sig i mitt liv, men jag har hos det andra könet
sett mycket oftare de fel som påkalla satiren än jag sett
det hos fruntimmerna.» Hon ville inte »predika eller
medicinera» kvinnorna men snarare »visa dem i förskönande
speglar huru vackra de äro eller kunna bli».

I sin tacksamhet för Böklins undervisning ber hon att
med en systers rätt få bekosta honom en resa till Schweiz,
till den »sköna europeiska snöklockan» dit han längtat.
Han är villig att ta emot hennes vängåva, och de glada
sig båda åt hans resa, som han sedan aldrig fick tid
att företa.

Vid deras skilsmässa i Kristianstad uppstod en liten
konflikt, »... det gör mig ont att vi skildes som vi gjorde,
och jag behöver en gång tala med dig om vad som
föranledde det... du måste icke blott ej mera se en nyck
i din väns själ... men lära känna en, som jag tror ej
ovärdig sida av den kvinnliga karaktären... Min gode
vän, huru jag tror på dig, huru jag håller av dig, kan
du se av detta. Ja, jag känner det med glädje, att du
i mig, att jag i dig har en vän för detta och för
tillkommande liv. Alla små moln som uppkomma oss emellan,
skola blåsas bort, och vår himmel, Guds himmel, stråla
klar.» ; i

Hon uttrycker sitt missnöje med ord, som hon kallar
dumma ting som illa tolka och »kvickare bli de minsann
icke för det de gå genom en gåsfjäder1 (åtminstone genom
min). Det skall bli roligt en gång, då man ej behöver
bruka ord utan kan utan vidare omständigheter se varann
in i själen.»

Endast en gång i livet gör Böklin sin vän verkligt
ledsen, och det är när han försummat att meddela henne

^Man skrev på den tiden med gåspenna, stålpennor funnos ej.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 15:19:32 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/pionjarer/bremer/0043.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free