Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
46
FREDRIKA BREMER
författarinna — men det är förödmjukande för våra
konstdomare, att er första del sedan två år har kunnat leva så i
tysthet... utan att någon anat den blygsamma främlingens
höga börd och medbragta rikedom... Jag smickrar mig
med att känna det bästa av alla länders vitterhet, och
jag trotsar dem alla, att i det av er valda slaget hava
frambragt skönare och sannare tavlor, ej blott av
verkligheten utan även av den urbildliga värld som lever och
andas i oss... Av några fåvitska jungfrur har jag väl
hört: ’Hon måste säkert haft hjälp av någon karl, någon
lärd!’ Förlåt dem, the veta ej vad the säga. Med nöje hörde
jag däremot de mest träffande omdömen... av en ädel
och snillrik grevinna. Hon visade mig... anstrukna ställen
och sade: ’Se där, min vän, vad ingen av er andra
hittat på. Tacken Gud, om ni riktigt känna den
egendomliga förträffligheten av sådana det kvinnliga snillets
heligaste uppenbarelser’.»
En recensent säger, att idén och formen äro
tvillingfödda hos denna författarinna och Sverige lyckönskas till
ett sådant geni som hade uppstått, Svenska Akademien
tilldelar den nya författarinnan sin mindre guldmedalj
1831 som ett uttryck för akademiens »aktning och bifall».
Under de båda Kristianstadsåren gjorde Fredrika Bremer
emellertid ett uppehåll i författarskapet. Hon ägnar sig
helt åt studier, men när hon hunnit smälta det myckna,
som strömmat in i hennes själ, återkom diktarhågen, och
med den största ansvarskänsla gick författarinnan åter till
sitt kall. Hon skriver till Böklin, att hennes önskan var,
att hennes skrifter måtte bli sådana, att »var och en
sorgbunden, modfälld och bekymrad (särdeles var och en lidande
av mitt eget kön) skulle kunna gå, viss om att i dem
finna ett ord till upprättelse, till tröst och muntran...
sträva fram mot renare ljus och vissare kunskap och...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
