Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Fredrika breme**
4?
meddela... vad jag uppfattar, är tror jag mitt livs rätta
ändamål och rätta sällhet.»
Nu skriver hon Presidentens döttrar, om vilken
hon själv säger, att den röjer nybörjaren i vetande. Hon
ber Böklin att få hämta motton for boken i hans brev
»för att med dem försköna mitt arbete», och hon ville
säga till dem som läsa boken: »Om I finnen där ett stegrat
liv, en gedignare halt, så är det B., som vi ha att tacka
därför.»
Hon hade först inlagt i sin bok något, som hon kallar
»Berthas bekännelser», skrivna för att gagna medsystrars
kamp genom tvivel till tro, men Böklin förkastar denna
form, och hon gör då ett nytt försök att i annan form
bära fram vad hon har på hjärtat. Nu anser Böklin, att
felen i boken äro små emot det stora i den, men han
råder henne att så mycket som möjligt gömma filosofen.
Senare tackar Fr. Bremer Böklin, som »hindrat Berthas
bekännelser med dess eländiga ragout på historien!» Bertha
var tänkt som sjuksköterska, och under arbetet med henne
blossar den gamla drömmen om sjukvårdskallet upp igen,
och hon skriver till Böklin, att de vanliga sjukvakter skorna
väl behövde att en mild, bildad kvinna gav dem föresyn
i sättet att vårda de sjuka. »Kanske träffar du mig en
vacker dag på denna post...»
Böklin är belåten med, att Presidentens döttrar
inte som Familjen H. blott handla om »det vanliga,
romantiska kärleksbråket», och han gillar att hon velat
»framkalla ett sannare och trösteligare medvetande av
kvinnans ställning till mannen och människolivet än det, som
anses ligga i den gamla föreställningen om Adams revben.»
Kritiken gillade däremot inte alls, att det romantiska
fått jämka åt sig. Författarinnan tyckes dock vara ganska
likgiltig för kritiken. Den kan varken ge henne tilltro
eller misstro till sig själv: »Denna kommer för det mesta
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
