Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FREDRIKA BREMER
40
pan, av en oemotståndig ingivelse, över all beräkning,
över all uppfostran, ty såsom bondhustru vore fru Stina
till huvuddragen... densamma som nu. Men på samma
gång talar hon om det högvälborna hos grevinnan. I
vissa delar, har den nya väninnan tjänat som modell till
fröken Greta i Presidentens döttrar.
På Tomb lever Fr. Bremer bland levnadsglada
människor i en miljö, där hennes skapareanda kan få luft.
Hon skriver’den ena boken efter den andra. »Något skapa,
något verka måste jag alltid, eljest är jag död», säger hon.
Hon finner skriftställarens verksamhet ha" »något
berusande ... hans omedelbara framstigande för världen såsom
en högre vishets tolk förbländade även mig ofta —
men jag är ej så barnslig att icke snart känna att jag
är bländad.»
När Presidentens döttrar gör så stor lycka och
»går åt i bokhandeln som färskt bröd i bågar Karstens
bod», då förvånar författarinnan sig över, hur litet det
berör henne. »Jag saknar antingen Geist eller har för
många oberoende sällhetsämnen — eller känner för starkt
att detta lilla liv är så snart över och ryktet sa
tomt –- så vattenbläddra. Även har jag så ej tid
tänka på det f rang jorda... måste framåt, framåt.»
’ Eget nog värderar Fr. ’ Bremer mer kvinnors än mäns
kritik. »Bildade fruntimmers omdöme är för mig av
oändligt värde», säger hon. »De ha i känsla och omdöme en
riktighet, som jag nästan tror ojävbar i fråga om
människor och deras förhållanden. Fruntimmer ha varit
mina bästa kritiker, och hade jag kunnat rätta mig efter
dem, så hade jag undvikit många fel.»
Åt Grannarne ägnar hon stor omsorg och kärlek.
Hon säger senare: »Medan Grannarne gjorde sig i
mig, hade jag en underlig och stor fruktan för att dö.
Jag var nästan rädd att gå ut blott av rädsla för något
4. — Verdandis småskrifter. 260.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
