Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FREDRIKA BREMER
51
maktig, att människans fattigdom och vanmakt betydde så
litet, att han överskylde den med sin härlighet; och att
det ord, som vanställdes på mina stammande läppar...
skulle finna tusende bättre tolkar... jag grät ljuva tårar,
och min plåga var borta.»
Nina och dess motgångar förde henne till »klarare
medvetande, den har liksom öppnat framtiden för mig och
givit min själ ny spännkraft», säger hon.
På samma sätt känner hon efter omarbetningen av G r a
n-narne. »Jag känner som om jag nu fått mera makt att
handha mitt ämne, att se... ändamålet och medlen, att
välja och förkasta... nya bokämnen bearbeta sig inom
mig på ett helt annat sätt än förr — denna enslighet,
detta lugn är mig en härlig sak, och sedan — denna
innerligt älskvärda vän, som förskönar var dag.»
Grannarne gör efter all nedlagd möda en »lysande
lycka». Beröm hörs från alla kanter. Boken utropas som
hennes bästa arbete, och man önskar, att den hade tio
delar. »Vad som gör mig oändligt gott... är när jag
får höra sorgbundna själar bli glada, nedtryckta och tunga
bli upplivade — o! då fattar jag allt innerligare min
kallelse, den som alltid legat i min aning, i mitt begär
att som ett bi flyga över jordens blommor och suga ur
dem himladaggens honung, och så hämta in i moderkupan.
Ack, hade jag alltid blivit denna kallelse trogen; men
jag vill bli det hädanefter.»
Även på Tomb hade hon haft ett distraherande anfall
av sin sjukvårdslängtan, och det var bestämt, att hon skulle
till ett sjukhus i Kristiania för att vistas där en tid under
grevinnan Sommarhjelms beskydd, och möjligen stanna där
för alltid. Hon ville »tränga in i lidandets och
barmhärtighetens mysterier», men på samma gång ryggade hon
tillbaka för det »skenbart prålande av denna sant ödmjuka
handling», säger hon, och detta avskyr hon och fruktar,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
