- Project Runeberg -  Pionjärer / Om kvinnosakspionjären Fredrika Bremer /
99

(1930) Author: Ann Margret Holmgren
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

FREDRIKA BREMER

99

förebrår sig att njuta livet och vara lycklig i närheten av
så stora lidanden. »Men vad kan man göra?» För att ej vara
alldeles overksam tar hon initiativet till en konsert till
förmån för de kämpande polackerna.

Nästa sommar gör hon en badresa och besöker Böklin,
sedan hon skämtsamt frågat, om han ville ta emot under
sitt tak en så »heterodox person». De ha tvistat rätt
mycket i sina brev om Luther och den lutherska kyrkan,
som Fr. Bremer visserligen anser vara »ett av de minst
ofullkomliga försöken att fatta och sammanfatta Guds
uppenbarelse i Kristo», men den har aldrig tillfredsställt henne.
»... om jag står kvar under den byggnad, som han reste,
så är det blott... emedan jag icke funnit någon, som
fullt omfattar alla Guds uppenbarelses, för oss även nu,
åtkomliga skatter... jag bidar en högre allmänligare form
och vill, efter min förmåga, arbeta att bereda dess tillkomst.»

Hon menar, att den evangeliska kyrkan borde ha högre
ideal än att stå kvar på den ofulländningens ståndpunkt,
som reformationens fäder intogo för 300 år sedan. Allt
utvecklas på alla områden, endast den ortodoxa kyrkan
vill, att man skall stanna på den punkt, där hon stod på
Luthers och Calvins tid. Den »håller själarna kvar i
teologisk skymning och splittring», menar hon.

Rollerna av lärare j)ch lärjunge ha i viss mån numera
förbytts mellan de två vännerna. Nu är det lärjungen som
tillför läraren nya tankar, och han lyssnar till henne.

Hon säger: »Jag vet ingen högre plikt än den att öppet
och fullt bekänna sanningen, som man tror sig hava funnit,
och hela sanningen. Endast så går världen framåt. Att
icke göra det, då man känner sig därtill kallad, är likaså
orätt som att framkomma som reformator, om man icke
är kallad därtill av Guds röst.»

Emellertid känner Fr. Bremer sin tid alltför splittrad
av livet i huvudstaden, Hon längtade a.tt kunna samla sig

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 15:19:32 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/pionjarer/bremer/0099.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free