Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
102
FREDRIKA BREMER
bättre, jämnare hade jag kunnat göra det. Men man
lindar sig icke så lätt ur sekelgamla lindor, som man sen
barndomen blivit insnörd i — och dessutom står den sanna
och goda resignationen den falska bra nära. När jag
slutligen i Hertha sönderslet djärvt den sistas hämmande
band, bortryckte dess slöja, äventyrade jag, nej
uppoffrade min popularitet som förf. Att jag kände det och
gjorde det ändå, har sedan glädit mig, och skall glädja
mig i min dödsstund.»
Denna stund var närmare än någon kunde ana. På
julaftonen samlade hon ett trettiotal barn till fest. Så glad
som hon då var, hade ingen i huset sett henne. Hon
berättade för barnen om julens betydelse, och allt var fröjd.
Juldagsmorgonen for hon till julottan och insjuknade nästa
dag i lunginflammation. Tidigt på morgonen av årets sista
dag ingick hon i den sista vilan, omgiven av sin syster och
svåger, vilka kommit till hennes dödsbädd.
Underrättelsen om Fr. Bremers död spreds genast i
huvudstaden till allmän sorg. Esseide skrev under första
intrycket följande ord: »Då ljusbärarna bland folken stanna,
då stanna även de avlande människobarnen, lämna för en
stund sina dagliga bestyr och spana sorgset efter det
slocknade ljuset, lyssna andlöst efter ett återljud av den
kära, välkända stämman.»
Den 5 januari följdes hennes stoft av hennes närmaste
vänner till graven på Öster Hanninge kyrkogård. Den
lilla kistan var höljd av blommor, och på dess plåtar stod:
»Salige äro de renhjärtade, ty de skola se Gud» och
»Sörjd och saknad av alla som närmare lärt känna henne,
efterlämnar hon hos dem alla blott kära och älskliga
minnen.» Många tacksamhetens och saknadens ord uttalades
vid hennes bår liksom i pressen.
Hennes gamle vän Böklin tog sig så när av hennes död
att,, såsom hans dotter säger, en slöja av ven¾od lade sig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
