- Project Runeberg -  Pionjärer / Henry Dunant ; En mänsklighetens välgörare /
13

(1930) Author: Ann Margret Holmgren
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. Slaget vid Solferino

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

så hastigt blivit så uppmärksammad och så väl emottagen
i alla länder som denna.

Dunant hade känt sig kallad av försynen och driven av en
högre makt att förkunna vad han erfarit och att framlägga
sina tankar och förslag om bildandet av en internationell
organisation med underavdelningar i alla länder under
regeringarnas beskydd och krigsbefälets ledning. Författaren
hade skrivit sin bok i en så djup och helig sinnesstämning
att den väckte genklang hos varje känslig människa. Han
kände även en dunkel aning om vad hans gärning med
tiden skulle komma att betyda.

För att uppnå ändamålet med boken, nämligen att visa
hur illa sörjt det var för dem som våga livet för sitt
fosterland och för att rycka upp regeringarna och folken till
verksam hjälp, ansåg Dunant oundvikligt att ge en
sanningsenlig skildring av förhållandena sådana de voro vid
Solferinoslaget. Hans önskan var också att inge sina medmänniskor
den avsky för krig som det förtjänar och som genomträngt
honom själv. Han beskriver därför slagfältet dagen efter
striden i hela dess vederstygglighet, men ändock i relativt
milda ordalag.

Det sägs att det finns inte en ohyggligare syn än ett
slagfält och att Napoleon I, när han såg slagmarken vid Eylau
översållad av lik, skall ha sagt att ett sådant skådespel som
detta vore ägnat att ingiva furstarna fredskärlek.

När århundradets största krigare och erövrare kunde tänka
en sådan tanke, så förstår man vad en fredens man och
människovän som Dunant skulle erfara vid en dylik syn.

Dunant berör ej i Un souvenir de Solferino tanken på
krigets avskaffande, hur djupt han än själv var upptagen av
den. Han insåg att härtill var tiden inte mogen. Men
han menade att första steget mot det stora målet var att
göra kriget åtminstone något mindre omänskligt. Ofta
återkommer han i sina skrifter till fredstanken och dess främjande.

Vi återge här i sammanträngt utdrag en ringa del av

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 15:19:46 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/pionjarer/dunant/0013.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free