Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. Slaget vid Solferino
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
den än var, dock var långt mildare än verkligheten hade
varit. General Trochu förklarade boken vara exakt, fri från all
överdrift. Och dock är varje rad skälvande av krigets fasa.
Minnet av vad Dunant hade sett och upplevat vid
Solferino hade blivit för honom som ett enda manande och
ihållande smärtans jämmerskri som ideligen ljöd i hans öra
och inte kunde lämna honom varken natt eller dag. Han
hade med egna ögon sett hur tröstlöst otillräcklig den
militära sjukvårdsberedskapen var i ett krig och utropar: »Hade
vi haft frivilliga, övade och av krigsbefälet erkända
sjukbärare och sjukvårdare, hur mycket gott hade inte dessa
kunnat göra . . . hur många människoliv hade de inte
kunnat rädda undan döden!»
De svårast sårade hade läkarna gått förbi och sagt till
varandra att det var ingenting att göra åt dem. De lämnades
liggande utan all vård, vilket var helt naturligt med en
sådan oerhörd mängd sårade. Man kunde inte offra en dyrbar
tid på andra än dem som ingåvo bästa hoppet om att kunna
räddas. Det var ett hårt öde för de svårast skadade som
dock hade slagits som lejon för sitt fosterland. En av de
övergivna sade till Dunant: »Hade man givit mig vård i tid
sä hade jag fått leva, nu måste jag dö». Innan kvällen var
han död.
En ung man, sina föräldrars enda son, bad Dunant att
skriva till hans far och be honom trösta hans mor. Dylika
rörande episoder anföras i mängd. Många dogo rentav
endast av hunger och törst. Amputationer utan bedövning hörde
till ordningen för dagen både av brist på bedövningsmedel
och tid att utföra bedövningen.[1]
Fyra dagar efter slaget vid Solferino begav Dunant sig till
Borghetto där general Mac Mahon befann sig med sin
armé. För honom utvecklade han den bedrövliga situationen
och bad att få använda de hos fransmännen fångna österrikiska
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
