Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III. Genèvekommissionen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
säkert skulle det folk som inte ville ta del i detta
människovänliga verk bli bannlyst av Europas offentliga mening.
Som kung Johann — nestorn bland kungarna — åtnjöt
ett mycket högt anseende vid alla hov och inom alla
regeringar, hade hans ord stor betydelse för sakens framgång
på andra håll. De verkade som »en sannskyldig talisman»,
säger Dunant.
Dunant skyndade därför att i massor av privatbrev till
skilda länder meddela kung Johanns uttalande, vilket överallt
hade kraftig verkan.
Kung Maximilian av Bayern var ense med Dunant, men
hans krigsminister var ganska barsk och menade att på en
inbjudan av en eller flera privatpersoner kunde inte Bayern
sända en representant till en konferens. Dunant lät sig dock
inte avspisa utan gav sig inte förrän han hade övertygat
excellensen och fått hans löfte om en representant från
Bayern. Så fortsattes färden till övriga huvudstäder i
Mellaneuropa. Överallt behövdes och utövades den personliga
bearbetningen.
Dunant var angelägen om att fortast möjligt söka erövra
Paris för att där bilda ett centrum. Han kallar Paris »La
Ville Lumière» därifrån de nya idéerna utstråla över världen.
Praktisk som denne idealist var, insåg han fördelen av att
få ett säkert fotfäste i denna huvudstad.
Hans ansträngningar underlättades av att han tillhörde
ett neutralt land. Därigenom undgick han att bli misstänkt.
Men icke desto mindre rönte han ofta stort motstånd, många
misstydanden och till och med ovilja, fiendskap, hat och
avund trots att pressen med några få men farliga undantag
och hela den litterära världen lyckligtvis genast ställde sig
på hans sida med förvånande enighet.
Tidningarna gjorde långa utdrag ur hans bok för att väcka
läsekretsens uppmärksamhet och uttalade sig med idel lovord
om bokens innehåll. Journal des Débats skrev att var och
en som hade läst den boken, med säkerhet skulle vilja
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
