Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IX. Gömd och glömd och återfunnen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
På matstället kunde han ibland inte få äta längre på
kredit. Två nätter å rad måste han ligga ute under bar
himmel därför att han inte kunde betala hyran för det lilla
rum han bebott i tre år i den torftigaste delen av Paris.
På kvällen fick han gå till sängs utan ljus.
Överväldigad av trötthet sökte han en smula vila på natten
i någon väntsal på en järnvägsstation som var öppen på
grund av de många nattågen. »Under dessa omständigheter
lärde jag mig att verkligen beklaga de fattiga», säger han.
Och han tillägger att om man inte själv har prövat på nöd
så är det svårt att göra sig en riktig föreställning därom.
I ett sådant tillstånd ges det tusen obeskrivliga lidanden,
säger han, varibland inte det minsta var att känna sig orättvist
bedömd i olyckan. Svårmodig och ensam försökte han att
inte mer tänka på forna lyckliga tider. Han mindes Dantes
ord att ingen större smärta är tänkbar än att påminna sig
lyckans tid i olyckans.
»Hans ädla verk hade mänskligheten skrivit i vattnet»,
säger en av hans levnadstecknare.
När Dunant trots ihärdigt arbete med att skriva och
trots ett i alla avseenden tadelfritt liv inte kunde förtjäna
så mycket att han kunde gå klädd i hela och rena kläder,
ville han inte visa sig, utan höll sig undangömd. Att be om
hjälp därtill var hans natur för stolt.
Till sist hamnade han i en liten schweizisk by Heiden i
kantonen Appenzell, där han upptogs på ett mycket anspråkslöst
sjukhus och bodde i ett det enklaste lilla rum naket som
en cell. Han intogs där för 3 francs om dagen som han
fick av släktingar. Genom alla umbäranden hade han ådragit
sig sjukdomar och var i ett bedrövligt tillstånd när herr
Georges Baumberger från S:t Gallen upptäckte honom och
skrev i »Über Land und Meer» ett flammande upprop, däri
han skildrade Dunants levnadsförhållanden och frågade om
mänskligheten stod till svars med att låta den vördnadsvärde
gamle leva i sådan fattigdom, han som hade utfört ett
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
