Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Artur Hazelius på lärarbanan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
ämne och flyttade till högre klass, när man fullgjort
alla profven. Jag hade begärt att för den unge, nyss
tillförordnade vikarien i modersmålet få tentera. Genom
ett synnerligen vänligt affattat bref kallades jag
därför på bestämd tid ut till Haga, där hans föräldrar
den sommaren slagit ned bopålarna. Glad och frisk
kom han emot mig utanför byggnaden, ännu iklädd
den hvita studentmössan. Vår samvaro därute glömmer
jag aldrig. Visst gjorde han sig underrättad om
kunskaperna, men på ett sätt som öppnade för mig
dittills icke anade utsikter öfver vårt språk. Aldrig hade
jag förstått att ämnet ’modersmålet’ kunde bli
föremål för sådan behandling. Och så den glödande
kärleken till och hänförelsen för detta älskade och sköna
modersmål. Han hade fångat mitt hjärta och jag
började fantisera öfver hvilken härlig lifsuppgift det skulle
kunna blifva att få undervisa i ett sådant ämne...
för hvarje gång man i ett så kallat läxlag fick ’läsa
upp’ för honom, förstod man, att reformplaner med
hänsyn lill modersmålels behandling och användning
jäste inom honom. Och när man ville fråga och var
intresserad af att få spörsmål lösta, hur hjärtligt
förnöjd såg han ej då ut! I korta upplysningar kunde
han ofta inlägga hänvisningar som föranledde
lärjungen till små undersökningar och forskningar på
egen hand... Han ville frikostigt gifva hvad man var
hågad att taga emot.
På hans förslag och genom hans omsorg grundades
ett lärjungebibliotek, och var han angelägen om att
vid dess utvidgning tillse att vi fingo göra bekantskap
med det bästa inom svensk litteratur... den glödande
kärlek till Sverges gamla bygd, dess folk och dess
språk, som kom honom att göra sitt lifs allra största
och varaktigaste insats, den kände vi ’elementarister’
redan i hans ungdoms läraregärning andas oss till
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
