Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Artur Hazelius’ storverk
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
dalfolket och blev dess vän och ombads till fadder
hos vänner. Hur intensivt hon delade sin makes syn
på Dalarne framgår ur hennes dagbok under en resa
där 1872. Hon skriver: »Den 7 juli — en härlig dag
som länge skall lefva i mitt minne. Klockan omkring
half sju voro vi nere vid Barkbacken för att taga
emot de väntade båtarna. Det var den fagraste
sommarmorgon. Siljan låg som en spegel. De grönklädda
stränderna med sina byar här och där bildade en
vacker och intagande tafla, men som den norske
skalden säger: ’Naturen er skjön kun ved hjerternes
slag, som en blomst på den elskedes bryst.’ Här var
naturen dock skön i sin stillhet och i sig själf. Men
hur klappade dock ej hjärtat med starkare slag, då
man fick se bakom udden den ena båten efter den
andra närma sig med raska årtag. De röda och hvita
dräkterna skimra mot solen. Kullorna sitta på
båtkanten och bilda en krans af kraftiga färger.
Gamlefar synes högtidlig i aktern, vid styret. Tio par åror
sätta fart i den stora, långsmala båten, som rymmer
mer än femtio personer.
Man tänke sig mellan 30 och 40 sådana båtar nästan
på en gång framskridande på den solbelysta
vattenytan! Hvilken på en gång praktfull och obeskrifligt
intagande syn! Det var omöjligt att utan tårar betrakta
detta sällsamma skådespel.»
Artur Hazelius säger själv om dessa båtfärder: »Den
som ej sett en sådan båt, vet ännu ej hvad folklif i
Dalarne vill säga.»
Ett vackert prov på dalfolkets kärlek till Artur och
Sofi Hazelius utgör ett brev från Bud Eric Olsson i
Mora. Han har gått miste om att träffa dem emedan
han låg borta på fäbodarna när de hade besökt Mora.
När han kommer hem och erfar att de varit där
skriver han: »Ja jag, eller vi, blef så lessen så att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
