Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Artur Hazelius’ storverk
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
hennes förlovning med Artur. Det har sitt intresse
därför att det var som en profetia om det blivande
förhållandet mellan det unga paret. »Högaktning är
ett praktiskt ryggstöd åt kärleken... Jag lyckönskar
dig att börja ditt nya lif i små snarare än stora
omständigheter. Detta är så mycket bättre för den
husliga sällhelen. Makarna lefva innerligare och mer för
hvarandra när de måste arbeta för hvarandra. Man
lägger sin kärlek, sin personlighet i hvarje smula af
lifvet. Man har mindre förströelser, man växer
andligen och själsligen samman inifrån utåt, eller från
roten mot höjden likt de vackra bok-trädgrenarna
som jag stundom beundrat i Skånes parker som
symboler af ett fullkomligt äktenskap.» Deras äktenskap
blev sällsynt lyckligt. Gemensamt strävade de för höga
ideal. Från och med att Artur Hazelius började sitt
samlingsverk var hans hustru med om det.
I sin »Nordiska museets historia» berättar han att
han redan 1870 under en resa i Dalarna rönte ett
livligt intryck av den styrka, med vilken egenheterna
i folkets seder började utjämnas även i dessa bygder,
»där vi af ålder älskat att anse allmogen mer än i
andra våra landskap bevara sina fäderneärfda bruk.
Det blef mig uppenbart att man skyndsamt måste
ingripa, om man ville göra sig till godo de
hjälpmedel för forskningen hvilka ännu erbjödo sig i dessa
gamla boningar, som refvos, eller i dessa bohag, som
ringaktades, och i dessa dräkter som bortlades.
Och det gällde att åstadkomma en stark väckelse,
ty de maningar, som fosterlandsälskande män tid
efter annan uttalat till fromma för dessa folkliga
minnen, hade ej framkallat något efter en mera
omfattande plan anlagdt räddningsarbete. Man fortfor ...
att med växande id ur grafvarnas gömslen till vittnen
om en förhistorisk tid frammana stenen, bronsen och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
