Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Artur Hazelius’ storverk
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Det är ingen leksak att hafva mer än 12 000 kronor
i obetalda räkningar och en sväfvande skuld på mer
än 30 000 med växlar på tusentals kronor som skola
betalas om en vecka med mödosamt upptagna lån,
som också skola betalas efter en eller annan vecka,
att vidare få skrifva bref på bref med bleklagda nej
till svar, att vandra fåfänga fjät i rika mäns trappor
och tala för döfva öron i deras salonger.
Och så att inte kunna få någon kraftig hjälpare
som litet ville dela bördan, då det dock gäller en stor
sak. Stockholm är då i många fall ett bedröfligt
samhälle. Inga penningar och sällan en blick i stort. Att
tänka stort fast vi äro ett litet folk — detta som man
borde predika för dem, på taken, förstå de så litet.
Ibland vore jag frestad alt tro att jag förlorat
förmågan att vinna folk, men så upplefver jag ett och
annat som fastän i sig själft mången gång obetydligt
dock verkar stärkande och lifvande. I går var jag
t. ex. hos en rik grosshandlare och måste i hans frus
närvaro framföra mitt ärende. Vänligt men afgjordt
afböjde han min framställning under det att den
älskvärda frun, som jag för öfrigt icke alls kände,
tydligen smått gripen af det förda samlalet, med
rörelse och värme tog min hand och sade: ’Om jag
får något, så vill jag ge.’
Åtskilliga andra har jag nog också vunnit — jag
tror det bestämt — men de kunna intet göra nu. Och
då skall jag i denna månad utbetala eller omsätta
10 000 kronor, i november 5 000 och i december 4 000
att ej tala om räkningarna.»
Men ej nog med alla dessa bekymmer: därtill
anfalles han i tidningarna: Om man också här och var
tar hans försvar, så äro dock försvararna
uppenbarligen i minoriteten. »Det är som vore jag en stor
förbrytare», skriver han 1879, »och man retar upp sig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
